Sjöstadsbor klagar på måsarna

Måsar är en del av Sjöstan men under somrarna störs många av skränande och attackerande fåglar.

SKRÄNANDE MÅSAR är det vanligaste klagomålet som Stockholms stad får från Sjöstadsbor under sommaren. Måsarna har en annan dygnsrytm än vi människor och när de flesta av oss ligger och sussar så ger måsarna full hals.

– På sommaren, när det är varmt ute, sover många med öppna fönster och blir väckta tidigt på morgnarna av skrikande måsar. Men det räcker inte som anledning för att vi ska ta bort dem, säger Tommy Tuvunger, viltvårdare i Stockholms stad.

Men om måsarna blir aggressiva kan viltvårdare kallas in och förra året sköt man flera måsar som upplevdes som “sanitär olägenhet” på Södermalm.

– Om fåglar måste skjutas bedöms från fall till fall. Det är endast undantag, som exempelvis när vi har ett fågelbo på en dagisgård som stör barnen eller om de attackerar folk vid ett äldreboende. Då ligger det i stadens intresse att få bort måsarna, säger Tommy Tuvunger.

Problemet med attackerande måsar är relativt nytt. Det är en följd av att måsarna gjort som folk gör mest – de har flyttat in till stan. Där hittar de gott om mat och framför allt skyddade boplatser högt upp på taken där de lägger sina ägg. Men på försommaren är det dags för ungarna att lämna taken och hoppa ned på marken, och därmed är det slut på friden. Ungarna är ännu beroende av föräldrarna och kan inte flyga. Därför försvaras de intensivt av sina föräldrar som naturligtvis vill skydda sin avkomma. För oss övriga stadsbor innebär det attacker från luften. Med hjälp av stördykningar försöker måsföräldrarna visa att det inte är okey att vi är nära deras ungar. Det är fullständigt naturligt för dem. Fåglarna struntar i om det är människor eller rävar som försöker ta deras ungar.

En mås är ganska stor – runt en meter mellan vingspetsarna och med en vikt på cirka ett halvkilo. Att få en sådan i skallen skulle inte vara nådigt, men det händer nästan aldrig att attacken fullföljs. En kollision skulle ju även få fatala följder för måsen. I stället avbryts dykningen någon halvmeter över huvudet på “inkräktaren” varpå måsen stiger till väders och ofta dyker på nytt. Det är obehagligt, det ska inte förnekas, men det ser som sagt mycket värre ut än vad det är.

Av: LISA NILSSON

Här kan du läsa om andra djur i Sjöstan!