Sparvhöken - en liten jägare i Sjöstan
Foto: Pelle Hultman
Sparvhöken är en orädd liten jägare som inte drar sig för att slå byten i sin egen storlek och som inte bekymrar sig i onödan över trafik och andra störningar som den möter i Hammarby Sjöstad.
SPARVHÖKSHONAN är ungefär 38 cm hög med en vingbredd på 75 cm och hon är rejält mycket större än hannen som blir runt 28 cm hög över asfalten med en vingbredd på runt 60 cm.
Det latinska namnet på sparvhöken är Accipiter nisus. Accipiter betyder hök och Nisus syftar på en kung som enligt sagan förvandlades till en sparvhök. Det är kanske en fingervisning om sparvhökens gedigna självförtroende trots att den är minst av hökarna. De söker sig som många andra djur till stadsmiljöer där det finns gott om föda.
– Här i Sjöstaden kan man till exempel ofta se den kring Hammarbybacken och i Årstaskogen, säger Mats Gothnier som är sjöstadsbo och viltexpert på Länsstyrelsen.
Sparvhökar häckar normalt sett i en gran eller tall, och ganska sent på våren jämfört med den större duvhöken som vi skrev om i aprilnumret av lokaltidningen. Anledningen är att nykläckta småfågelungar är lättfångat byte, och de blir vanliga i juni. Sparvhöken lever huvudsakligen av småfåglar och närheten av Hammarby Sjöstad hittar de i första hand pilfinkar, talgoxar och trastar.
När sommaren är över och ungarna flygfärdiga lämnar de flesta sparvhökarna landet. Mellan augusti till november flyttar de till sydvästra Europa för att sedan återvända med vårvärmen i mars – maj.
Under 1800-talet var sparvhöken en vanligt förekommande rovfågel, men under 1950-60-talen drabbades de hårt av bruket av biocider, främst kvicksilver, i jordbruket. När det sedan förbjöds repade sig beståndet och sparvhöken är dag en vanlig rovfågel i Sverige. Det häckande beståndet uppskattas till mellan 15.000 och 20.000 par.
Av: CHRISTINA HAMNQVIST
Källa: ”Våra svenska fåglar i färg” av Gustaf Rudebeck.
Copyright: Tidningen Hammarby Sjöstad, maj 2021