OS-byn som blev Hammarby Sjöstad
Det blev inget OS i Stockholm 2004. Istället byggdes Hammarby Sjöstad som ett större stadsdelsområde.
NÄR OS-PLANERNA SMIDDES var tanken att området kring Södra Hammarbyhamnen också skulle fungera som OS-by för tävlande och media. 3 000 av de planerade lägenheterna i området skulle under olympiaden ge plats åt OS-resenärerna. Vilket skulle skrivas in i de kommande hyresgästernas kontrakt. Hammarby Sjöstad skulle bli en modern OS-by med gångavstånd till huvudarenan Victoriastadion som skulle byggas som en amfiteater i Hammarbybacken och kosta 2,5 miljarder kronor.
KLASSISK KVARTERSSTAD
Nu blev det inget sommar-OS i Stockholm, men väl en Hammarby Sjöstad. Detta skulle bli det största nybyggnadsområdet i Stockholm på 25 år, det vill säga från miljonprogrammens dagar. Norra Hammarbyhamnen hade börjat bebyggas redan 1993, och sex år senare var det dags för den södra sidan. Innan dess hade det gamla Lugnets industriområde – en kåkstad i korrugerad plåt – sanerats.
Förebilden för Hammarby Sjöstad var den klassiska kvartersstaden, där bilar, spårvägar, cyklar och fotgängare samsades om utrymmet. Borta var idén om den funktionsuppdelade och trafikseparerade staden. Bebyggelsen skulle placeras så att man tog tillvara på utsikten, vattnet, ljuset och grönskan.
Stadsdelen var också Stockholms största stadsutvecklingsprojekt utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Redan under OS-planerna var det tänkt att miljöaspekterna skulle ta stor plats när Hammarby Sjöstad anlades. Från 1996 har Internationella Olympiska kommittén haft som krav att de som söker OS inte bara ska ha goda ekonomiska och idrottsliga förutsättningar för spelen utan även bra miljölösningar. Därför togs Hammarbymodellen fram när Stockholm ansökte om att hålla OS i Stockholm 2004. Ett miljöprogram som bygger på att få ner den totala miljöbelastningen med 50 procent. Hammarby Sjöstad skulle bli en modern stadsdel, byggd utifrån ett hållbarhetsperspektiv där den senaste miljötekniken användes. Man ville bygga resurssnålt, energieffektivt och utan användning av miljöskadliga ämnen.
KLASSISK KVARTERSSTAD
Hammarby Sjöstad kan tacka Stockholms OS-ansökan för vårt unika miljöprogram. Från 1996 har Internationella Olympiska kommittén haft som krav att de som söker OS inte bara ska ha goda ekonomiska och idrottsliga förutsättningar för spelen utan även bra miljölösningar. Därför togs Hammarbymodellen fram när Stockholm ansökte om att hålla OS i Stockholm 2004. Ett miljöprogram som bygger på att få ner den totala miljö-
belastningen med 50 procent.
En av anledningarna till att Sydney fyra år tidigare hade fått OS var att all el i deras OS-by kom från solceller. Därför ville Stockholm göra ett större miljöprogram för att få spelen. Stockholm fick inte OS 2004 men Hammarby Sjöstad byggdes ändå.
GENERALPLANEN 1866
Stränderna kring Hammarby sjö har en lång tradition som plats för olika slags industrier, ursprungligen främst textilindustrier. På 1600-talet fanns färgerier vid bland annat Blecktornet och Färgargården och en stor textilmanufaktur vid Barnängen. Under 1800-talet etablerade sig nya typer av industrier vid sjön, främst på Södermalmsidan, exempelvis Liljeholmens stearinfabrik och Barnängens tekniska fabrik. Den sista textilindustrin försvann 1952 i och med att Stockholms Bomullsspinneri & Väfveri AB flyttade sin tillverkning till Torshag utanför Norrköping.
Tankarna på bebyggelse i området är inte helt nya. Redan långt innan tankarna på Hammarby Sjöstad la Albert Lindhagen, Stockholms store stadsplanerare, fram sin generalplan 1866. Förslaget var att bebygga det område som sedermera kom att bli Norra Hammarbyhammen med kvartershus som övriga staden. Brist på pengar gjorde dock att hans plan endast sträckte sig till området runt Nytorget och norr om Ringvägen.
HAMMARBYLEDEN BYGGDES
Hammarby sjös södra stränder har i äldre tider främst fungerat som jordbruksmark. Hammarby finns belagt sedan 1300-talet, och från och med mitten av 1500-talet kom gården att vara i Danvikens Hospitals ägo. Inte förrän Hammarbyleden byggdes 1918–1926 kom området kring Hammarby Gård att förändras, då det började omdanas till det som skulle bli Hammarby industriområde. Flera tunga industrier kom sedan att etablera sig här, exempelvis General Motors, Bröderna Hedlund och Asea Svetsmaskiner. På den sydöstra sidan av sjön uppstod Lugnets industriområde, som mer liknade ett slumområde än en arbetsplats för många människor.
I och med att flera av de stora industrierna flyttade från området under 1970- och 80-talen samt Hammarbyhamnens minskande roll som godshamn kom även Hammarby industriområde att förslummas med avrivna tomter, småindustrier och ett allmänt dåligt rykte. Kommunen började därför se sig om efter en ny användning av marken kring sjön.
ÖVERSIKTSPLAN FRÅN 1991
Efter att Skarpnäcksfältet byggts klart 1987 stod det klart att nya bostäder framöver måste byggas på befintlig mark, bl.a på äldre hamnområden, spårområden och vid nedlagda sjukhus. 1980-talets byggande i områden som Ekensberg, Minneberg, Södra Stationsområdet och Blekholmsterrassen är exempel på sådana byggnadsprojekt.
Jan Inghe-Hagström, planarkitekt på stadsbyggnadskontoret, la 1991 fram en fördjupad översiktsplan som syftade till att bebygga området kring Hammarby sjö med bostäder. Tanken var att detta skulle bidra till att Stockholm skulle få Olympiska sommarspelen 2004.
INSPIRATION FRÅN NORR MÄLARSTRAND
Planområdet omfattade 250 hektar och planerades för 11 000 lägenheter och 350 000 m² för nya verksamheter. Planen inspirerades av den klassiska innerstadens mönster med Lindhagenplanen och esplanadsystemet som förebild i kvartersmått, gatubredder och hushöjder.
Det första huset byggdes kring Tullgårdsgatan och stod färdiga 1994. Inspirationen hämtades från Norr Mälarstrand. Där byggdes L-formade hus kring en gård kompletterat med punkthus närmast vattnet. Bostadsområdet kring Tegelviksgatan uppfördes 1994–1997. Sedan 1994 har Hammarby sjöstad byggts ut i flera etapper och fullt utbyggt ska här finnas 11 000 lägenheter för 25 000 invånare.
Av INGVAR LARSSON
Copyright: Tidningen Hammarby Sjöstad, maj 2020