Hasse Aro löste mordet i Lugnet
Mordet i Lugnets industriområde var det första mord Hasse Aro löste i Efterlyst.
I BÖRJAN AV JULI 1991 åker den 67-åriga Knut Dogland till Lugnets industriområde för att slänga byggavfall. En bil blockerar infarten varpå Knut hämtar papper och penna i sin bil för att sätta en lapp på bilrutan. Den felparkerade bilen tillhör en känd våldsman som är inne i ett närbeläget hus och förbereder en knarkaffär med en heroinist. När de båda männen upptäcker Knut rusar de ut och misshandlar honom så kraftigt med sparkar och slag att han senare avlider.
Fallet var länge olöst men när Hasse Aro tog upp fallet som ett cold case i Efterlyst löste man det.
– När vi tog upp fallet lät vi mannens barn berätta om hur pappan blivit misshandlad till döds. En flickvän till en av förövarna såg programmet och blev så berörd att hon klev fram och vittnade. Det var det första mordet vi löste i Efterlyst, berättar Hasse Aro.
PRODUCERADES I LUMAHUSET
Under åren 1990-2011 producerades Efterlyst i Lugnets industriområde och produktionsbolaget Strix television hade sina lokaler i Lumahuset.
– På 90-talet fanns det inga andra kontor här, det fanns bara olika verkstäder och mindre industrier i Lumahuset. Runt omkring var det Lugnets industriområde som var ett ganska skumt ställe. Det var mest skrothandlare, skumma företag och svartklubbar. När vi gick ut på lunch fanns det ett långtradarfik vid Sickla udde som var rätt mysigt och en indisk restaurang bakom Lumahuset, berättar Hasse Aro.
Kring millennieskiftet förändrades Lugnets industriområde till Hammarby Sjöstad.
– Jag tycker det är charmigt med lite ruffa miljöer så jag tyckte det var väldigt tråkigt när Sjöstan var nytt, men nu tycker jag att stadsdelen har satt sig. I början fanns det bara bostäder, men nu är det puls här med många restauranger, livsmedelsbutiker, affärer och bra kommunikation, säger Hasse.
Efterlyst är nu inne på sitt trettionde år, och Aro har varit med nästan hela tiden.
– De körde Efterlyst på prov ett år 1990, med förre länsåklagare Brynolf Wendt som programledare. Det gick inte så bra så 1991 tänkte de lägga ner det. Jag jobbade med andra program på Strix och råkade gå förbi programchefen när han satt i telefon med ledningen och sa han ville göra ett till försök med en annan programledare. När de undrade om han hade någon på gång frågade han mig om jag ville ta programmet och jag tackade ja, berättar han.
Om det funnits en utbildning som gjorde honom till kriminalare direkt kanske han hade hoppat på det istället för journalistiken. Men Hasse tyckte att det verkade väldigt tråkigt att patrullera gator och torg, så han gick inte vidare efter informationsträffen på polishögskolan.
– Och egentligen är inte journalistiken så värst annorlunda. Man får ta reda på saker och ting, säger han
BROTT OCH STRAFF
Man skulle kunna tro att trettio år som kriminaljournalist leder till nya och i vissa fall hårdare åsikter om brott och straff, men Hasse Aro ropar inte efter längre straff.
–Jag har lärt mig att det är väldigt viktigt att en brottsling åker dit, för brottsoffrets skull. Det ingår i läkningsprocessen. Men sen är inte straffets längd lika intressant, utom om det är uppseendeväckande lågt. Jag har lärt mig att det finns ondska, men också godhet, berättar Hasse.
Ett straff ser många som en hämd för ett brott och Hasse Aro förstår varför.
– I ordet straff finns det ju ett hämndfragment, att om man gör något illa så drabbas man av något illa. Annars skulle man inte behöva straffa någon. Till exempel så mördar de flesta mördare bara en gång, så om man ställer dem inför rätta och dömer dem till ett års fängelse så kommer de ändå inte att mörda igen. Men det gör man inte, man ger dem livstid för att det ska finnas en proportion till det de gjort, och det är väl ett sätt att uttrycka hämnd, menar Hasse Aro.
KORKADE MÄNNISKOR
Att Hasse hamnade i kriminaljournalistiken var en ren slump, säger han, och vägrar att erkänna den minsta kittling eller dragning till gangsterromantiken. Tvärtom menar han att gangsters i allmänhet är rätt korkade människor med konstiga värderingar, och inga han skulle vilja umgås med.
– Så nej, ingen gangsterromantik. Det intressanta är snarare pusslet och utredningen. Och brott som begås av vanliga människor tycker jag är fascinerande, säger Hasse Aro och avslöjar att favoritbrottslingen är bedragare.
– Som Dr Bluff som åkte till en stad, checkade in på hotell som hjärnkirurg från Schweiz, åkte ner till golfklubben och snurrade upp hela societeten, blev ett namn, höll middagar, presenterade affärsprojekt och alla gick på det. Allt debiterades hotellet. Men efter en vecka fick han dra eftersom hotellet ville ha betalt. Det fascinerar mig just för att det är dömt att misslyckas, eftersom den typen av bedragare aldrig hinner stanna så länge att affärsprojekten genererar några pengar, säger han.
I princip säger sig Hasse Aro alltid ha hållit sig på rätt sida om lagen och särskild bekymrad över den allmänna säkerheten i sitt liv är han inte.
–Nej, jag låser om mig, men inget särskilt i övrigt. Jag bor i lägenhet, och i stugan har jag ett larmsystem som irriterar mig något vansinnigt, för man kan inte ta bort det utan att det tjuter hela tiden. Och i övrigt tror jag mig kunna se situationer som skulle kunna bli potentiellt obehagliga och undvika dem, säger han
Av POUL HEIE
Copyright: Tidningen Hammarby Sjöstad, april 2020