Här skrotades Waxholmsbåtarna

Waxholmsbåtarna Express I och Östan vid Hammarbyverken 1960. Foto: Bo Palmqvist

Waxholmsbåtarna Express I och Östan vid Hammarbyverken 1960. Foto: Bo Palmqvist

Vid Henriksdalshamnen låg flytdockor och en sjukstuga på pålar, gamla ångbåtar och utrangerade skutor.

VID JAN INGHES TORG ligger ett kvarter som heter Hammarbyverken. Där låg tidigare ett stort skeppsvarv med just det namnet. 

Vid nuvarande Vikingterminalen fanns i flera hundra år ett annat, Södra varvet. Sedan Hammarbyleden blev klar i mitten av 1920-talet hade ledningen för varvet haft funderingar på att flytta det dit, men den tomt man tänkt sig såldes snopet nog till ett mindre verkstadsföretag. Elektriska Svetsninga AB, ESAB, hade sedan 1907 en liten verkstad på Söder. Det hade med tiden skaffat sig flera båtar för arbete på hamnens fartyg och fått goda kontakter med Waxholmsbolaget, som också ägde en till Södra varvet utlånad 350 tons flytdocka. 

När ESAB flyttade till tomten i Henriksdal beslutade Waxholmsbolaget att flytta både flytdockan och sina vinterliggare dit.

Här startade ESAB en varvsrörelse 1929 och när Hamnstyrelsen byggt en brygga där kom man igång året därpå. På varvet reparerade och underhöll varvet Waxholmsbolagets fartyg och byggde en del stålbroar. 

Det gick bra och företaget växte varje år, som mest hade man kring 200 anställda. Man hade då bl.a. byggt en verkstadsbyggnad på land och en sjukstuga på pålar i vattnet utanför. Tomten hade också blivit större, när Henriksdals reningsverk byggdes blev det massor av sprängsten som tippades i sjön utanför och på det utfyllda området kunde man utvidga verksamheten. Den 32 m långa flytdockan fick 1938 - 39 sällskap av en större som kunde lyfta hela 1000 ton och var 46 m lång. 

Finnboda köpte upp varvet under andra världskriget, 1942 övertogs de flesta av ESAB:s aktier och 1945 bildades ett dotterföretag som hette just Hammarbyverken. 

Här byggde man nu små- och bogserbåtar upp till 100 tons dödvikt samt var underleverantör när Finnboda hade större byggen på gång. Dessutom producerade verken stålkonstruktioner som broar, dammluckor och viadukter samt reparerade maskiner, ångpannor m.m. Där fanns till exempel en specialvagn med inbyggt aggregat för svetsning och reparationer, som hade 24-timmarsservice.

I vattnet utanför varvet samlades med tiden allt fler fartyg, som ibland blev liggande i åratal, inte bara över vintern. Under 1950-talet låg de vid långa träkajer och området hade blivit fridlyst. Då hade varvet börjat tillverka sightseeing- och andra passagerarbåtar med lätt-
metallskrov. 

Utsikt över Hammarbyverken från Danviksklippan före 1952. Foto: Torsten Reinhold och Stig Herbst, 1950

Utsikt över Hammarbyverken från Danviksklippan före 1952. Foto: Torsten Reinhold och Stig Herbst, 1950

1951 var ett katastrofår för Waxholmsbolaget med olyckor, många missöden och miljonförlust för sommartrafiken. Valet stod mellan stora nedskärningar i trafiken och nedläggning. Det blev nedskärningar och mängder av fartyg ankrade för gott vid Hammarbyverken. Flera såldes till Göteborg och skrothandlaren Sten Allan Olsson. Han sålde dem snabbt vidare till skrotning i Tyskland och tjänade så bra att han kunde starta ett litet rederi med lastbåtar. Detta är idag en världsomspännande koncern med det inte obekanta namnet Stena Line.

Nu började det gå sämre också för Hammarbyverken och 1961 fick varvet läggas ned. Dessförinnan kunde man se många klassiska Waxholmsbåtar vid Hammarbyleden och några av dem, Express, Östan. Waxholm II med flera, skars ner till skrot. Dessutom byggdes andra fartyg som Finlandsbåten Heimdall om, hon förvandlades till Silja 1957.   

Staden köpte 1961 tillbaka tomträtten och tänkte då slå ihop Djurgårds- och Mälarvarven för att låta dem fortsätta verksamheten vid Henriksdal. Kanske skulle också ett par isbrytare få ankra här och reningsverket transportera bort rötslam. 

Så blev det nu inte, utan istället fick Stockholms Hamn flytta in sina förråd och båtar till området. Dessutom avlöstes de gamla Waxholmsbåtarna av en mängd gamla utrangerade skutor, som den stora hamnkranen Lodbrok, vartefter de drog iväg till tippen i Frihamnen där de brändes. Kring 1980 var det hamnens sjöverksamhet som kom igång i kvarteret efter att tidigare hållit till i Djurgårdsstaden. Verksamheten bytte senare namn till Stockholms Hamnentreprenad. Den fick kring millennieskiftet maka på sig igen, nu till Frihamnen, när bostäderna vid Jan Inghes Torg började byggas.       

   Av: HANS BJÖRKMAN

Copyright: Tidningen Hammarby Sjöstad, februari 2020

Läs fler historiska berättelser om Hammarby Sjöstad!