Bilar och spårvagnar från Sjöstan

Vid Hammarby Kaj låg General Motors fabriker där man tillverkade kolonistugor, bilar och spårvagnar.

SAMMA ÅR som riksdagen beslutade att förenkla tullsatserna på bildelar för sammansättningsindustri, 1927, skrev GM direkt kontrakt och byggde sina stora monteringsverkstäder vid Hammarbyvägen efter i USA uppgjorda ritningar. Företaget invigde dem 1928 och blev det enda i området som fick äganderätt till marken! Staden stod för väg- och ledningsdragningar och byggde kaj, som tillsammans med strandremsan innanför skulle arrenderas av GM på 40 år. 

Vid den kajen lossade sedan båtar från USA sin last av bildelar i enorma trälådor, som vardera rymde tolv kompletta bilsatser. Lådorna uppskattades av jobbarna, eftersom ett par sådana billigt kunde fogas ihop till en hel kolonistuga eller redskapsbod. De vinschades ner på kajen och kördes direkt in i uppackningshallen. Varje uppackad del fick sedan åka in i en avfettningsugn. De rengjorda bildelarna transporterades så i vagn eller transportkrokar i taket till en hopsättningsstation. 

Arbetsmiljön under de stora glaslanterninerna var inte den bästa. På sommaren var värmen utifrån, från svetsaggregat och ugnen för lödkolvarna påfrestande, avsaknaden av ventilation (men gott om bly- och plåtdamm), os från svavelsyra, bullrande plåtarbeten, fräsande svetslågor, dunkande punktsvetsar och oljud från smärgelskivor, lumptrissor och luftdrivna slipmaskiner var irriterande året runt. Anställningarna var osäkra, de som annonser lockat dit från landsbygden fick dåligt betalt under en säsong i taget. Bara de som skötte sig fick stanna, resten fick gå omgående, i likhet med fast anställda som t.ex. rökte på toaletten. 

Den första bilen som lämnade sammansättningsbandet 1928 var av märket Chevrolet och redan året därpå var man uppe i en tillverkning på 10.500 bilar. De hade bland annat värmesystemen anpassade för svenska förhållanden, så de var inte riktigt desamma som de USA-tillverkade. 

TILLVERKADE BUSSAR OCH KANONLAVETTER

Under andra världskriget begränsades privatbilismen och det var mest gengasbilar man såg på gatorna. GM fick då brist på sysselsättning och började därför tillverka sådant som gengasaggregat till bilar och bussar, rullande fältverkstäder för det finska försvaret och kanonlavetter till det svenska. Ironiskt nog fick bilföretaget också bygga om bensindrivna fordon till trådbussar och montera spårvagnar. De första nya spårvagnarna i Stockholm på lång tid kom härifrån. ”Mustangerna” från 1946 var eleganta och moderna och fick SS gamla vagnpark att se sliten och föråldrad ut. De gjordes i tre versioner, men bara den första och bästa, A 25, kom från General Motors i 70 exemplar, eftersom importen av bildelar kom igång igen i samma veva. Tio liknande ”Mustanger”, typ G nr 70 - 79, gick till Malmö. GM byggde också rälsbussar, fem motor- och sju släpvagnar för smalspår till dåvarande Västergötland-Göteborgs Järnväg och några normalspåriga boggier till SJ  –  räls fanns alldeles utanför fabriken och de fordon man satte ihop fraktades på järnväg vidare ut i Sverige. 

BYGGDE 10 BILAR I TIMMEN

Under 1940-talets senare del blev kylskåp, kyldiskar och frysboxar viktiga produkter på GM. Men uppe på en brandgavel mot Skansbron satt sedan 1920-talet en skylt med alla företagets bilmärken i neon: Buick, Cadillac, Chevrolet, GMC, La Salle, Pontiac, Packard och Pontiac. Trots att dessa och andra amerikanska märken, även svenskbyggda, nu blivit något av skrytbilar och statusobjekt började GM tillverka Opel, både person- och lastvagnar, samt en del andra märken, som engelska Vauxhall person- och Bedford lastbilar. I fabriken kunde man nu tillverka ett tiotal bilar per timme. Där hade man vid den här tiden efter flera om- och tillbyggnader kring 47 500 m2 golvyta och vid full drift ett tusental arbetare och c:a 300 tjänstemän. 

Ännu på 1960-talet var cirka 800 personer anställda. Då hade också Tullverket lokaler här. 1974 köpte Stockholms hamn fastigheterna och GM fick börja betala tomthyra. I december 1979 packade företaget ihop och flyttade till Jordbro. Det mesta av fabriken revs, men det kontorshus som byggts på 1950-talet fick stå kvar till 1984 och rymma andra verksamheter. 

   Av: HANS BJÖRKMAN

Copyright: Tidningen Hammarby Sjöstad, mars 2020 

Läs fler historiska berättelser om Hammarby Sjöstad!