Hammarby börjar bebyggas

Under 1500-talet fram till 1800-talet börjar området kring Hammarby sjö bebyggas.

Danviks hospital

Under 1200-talet växte staden på Stadsholmen i raskt takt och som stadens allmänning tjänade Åsön, nuvarande Södermalm. Här lades främst sådan verksamhet som man av olika anledningar inte ville ha på Stadsholmen på grund av att den var störande, eldfarlig, illaluktande eller ansågs allmänt otrevligt som sjuk- och fattigdomsinrättningar. Detta var troligen en av anledningarna till att man på 1500-talet ansåg att Danviken var en passande plats att placera ett hospital på. Gustav Vasa ägde hela Sickla ö och denna mark skänkte han till det nya hospitalet på som på 1540-talet uppfördes i dalsänkan mellan Hammarby sjö och havsviken. På den här tiden fanns endast en smal bäck som förband sjön med Saltsjön och strax norr om bäcken byggdes hospitalets huvudbyggnad som även rymde en kyrksal.

Hammarby sjö växte ut

För att ge den nya institutionen inkomster uppfördes en kvarn och en smedja. Anläggningen krävde dock en ordentlig fallhöjd i en rännil från Hammarby sjö till Saltsjön. Det forsande vattnet skulle driva kvarnhjulen och smedjans hammare. För att skapa en tillräcklig fallhöjd anlades fördämningar så att sjön kunde växa ut och när arbetena var klara låg sjöns vattenyta nära fem meter över Saltsjöns. Vattenrännan kallades för Danviks rännil och efter det att vattnet passerat kvarnarna användes det i hospitalets tvättstuga och brygghus för att innan det slutligen nådde havet skölja rent ett antal avträden. På 1720-talet uppfördes en ny huvudbyggnad. Under 1800-talets andra hälft avvecklades successivt delar av hospitalets verksamhet och när Danvikshem på Finnbodaberget invigdes 1915 revs de flesta av byggnaderna. Numera återstår endast huvudbyggnaden från 1700-talet av anläggningen.

Stora Sickla

Till Danviks hospital hörde ett antal donationshemman. Två av dess låg i anslutning till Hammarby sjö, Stora Sickla och Hammarby. Stora Sicklas ägor sträckte sig mellan Hammarby Sjö i väster, Långsjön (numera Sicklasjön) i söder och Järlasjön i sydost, medan dess norra gräns följde Saltsjön. Fram till första delen av 1700-talet nyttjades egendomen främst för jordbruk. Därefter övertogs Stora Sickla av en ny arrendator som startade ett kattunstryckeri och blekeri, vilket medförde att jordbruket minskade i betydelse. Kattun är ett tunt, men mycket tätt bomullstyg och de finaste tygerna importerades från utlandet. Tyget blektes eller trycktes med olika mönster, ofta i form av stora blommor eller frukter. Kattunstryckeriet upphörde på 1840-talet och i slutet av 1800-talet förvärvades Stora Sickla av Järnvägs AB Stockholm-Saltsjön för att möjliggöra Saltsjöbanans uppförande.

Hammarby gård

Hammarbys ägor motsvarades i stort av de områden som idag utgör Södra Hammarbyhamnen och delar av Hammarbyhöjden. Till största del bestod ägorna av jordbruksmark samt en del skog. Den numera rivna huvudbyggnaden med tillhörande flyglar uppfördes troligen under första delen av 1800-talet och ersatte då en äldre byggnad från 1730-talet. Den ursprungliga gården är omnämnd redan på 1300-talet. Byggnaderna var belägna en bit sydväst om den i slutet av 1920-talet uppförda Lumafabriken och på den plats där fabriken byggdes låg tidigare ett åttkantigt lusthus. Till gården hörde även flera mindre torp, en statarlänga och ladugård. För torkning av malt fanns en kölna som gett namn åt nuvarande Kölnavägen belägen öster om Lumafabriken. Hammarby hade under 1800-talet en egen ångbåtsbrygga och från gården löpte en lång allé av lindar fram till landsvägen vid nuvarande Gullmarsplan. Den siste arrendatorn innehade arrendet från 1925 fram till 1945 då gården revs för att ge plats åt de nya industrierna i Södra Hammarbyhamnen.

Källa: Stockholms stad

Copyright: Tidningen Hammarby Sjöstad, maj 2020 

Läs fler historiska berättelser om Hammarby Sjöstad!